Min vän N tar den arga lappen till en helt ny nivå

Inne en snabb vända på kontoret med min vän och kontorskollega N. Någon har låst fast en barnvagn i trapphuset så att den blockerar hela entrén.

Jag: (En smula upprört) Hur fan tänker en sån här jävla idiot? ”Jamen jag har en barnvagn, och jag måste låsa fast den PRECIS innanför dörren, så jag bestämmer helt enkelt att bara för att jag inte kunde lista ut de förbannade grunderna i preventivsmedelshantering så får resten av världen anpassa sig och leka Hela havet stormar för att kunna komma till sina jävla jobb!”

Min vän N: (Stiger stillsamt över vagnen i tystnad)

Jag: Jag ska fan skriva en lapp!

Min vän N: Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Jag får inte göra det längre för min fru.

Jag: Va?

Min vän N: Jag får inte skriva lappar längre. Förra gången blev jag polisanmäld, och hon gillade inte det alls.

Jag: Du blev polisanmäld för att du skrev en lapp?

Min vän N: (Rycker på axlarna) Det var en kvinna i trappuppgången till vår gamla lägenhet som konsekvent låste fast sin barnvagn i trapphuset så att den blockerade hela trappan. Och det var ju lite opraktiskt när man köpte möbler och ville få upp dem i sin lägenhet och inte kom förbi och så. Så jag skrev en lapp och påpekade att det här kanske inte var optimalt platsval för just barnvagnsparkering. Och så påpekade jag att om det börjar brinna i trappen kan ju en barnvagn som fattar eld bli en rätt så effektiv dödsfälla när vi andra ska försöka ta oss ut ur huset.

(Tystnad)

Jag: Jag anar att det finns mer i den här historian.

Min vän N: Ja. Hon rev förstås ner lappen.

Jag: Och polisanmälde dig?

Min vän N: Nejnej, självklart inte. Det var det där med korsordet som hon polisanmälde mig för.

Jag: Korsordet?

Min vän N: Ja.

Jag: Du har tappat mig nu.

Min vän N: Vi hade byggarbetare i huset. Och en dag hade de satt sina säckar och verktyg där den här kvinnan brukade ha sin barnvagn. Så nästa dag när de kom dit hade hon satt upp en stor lapp ovanför deras säckar där det stod ”BARNVAGN” i ilsken svart tusch.

Jag: Bestämd kvinna.

Min vän N: Det kan man ju säga. Så då tog jag ner den lappen och satte upp en exakt likadan lapp, där det stod ”MÅNRAKET”.

Jag: Okej.

Min vän N: Men den tog hon förstås ner.

Jag: Och då hämtade du ett korsord?

Min vän N: Nej. Jag ritade en serie.

Jag: En…serie?

Min vän N: Ja. Lite mangainfluerad. Den blev ganska bra faktiskt. Men den tog typ två dagar att göra och färglägga och sådär.

Jag: Oookej.

Min vän N: (Rycker på axlarna) Det tar längre tid att rita serier än folk tror.

Jag: Jag förstår. Vad handlade den om då?

Min vän N: Man kan säga att kärnhistorian var hur ett rart äldre par, där mannen var rullstolsbunden, dog i en brand i sitt hus efter att en barnvagn blockerat handikapprampen till utgången. Den var väldigt detaljerad.

(Tystnad)

Jag: Du är den mest speciella människa jag känner.

Min vän N: Det är ju inte jag som dricker diskmedelsvatten i alla fall.

Jag: (Glatt överraskad) Du läser min blogg!

Min vän N: Är det du eller jag som berättar en historia här?

Jag: Förlåt. Fortsätt.

Min vän N: Hur som helst. Jag satte upp den här serien ovanför hennes barnvagn, med förhoppningen att hon skulle snappa upp det subtila budskapet.

Jag: Och det gjorde hon inte?

Min vän N: Nej. Hon rev ner den.

Jag: Och då…vänta nu…var fan kommer korsordet in i bilden?

Min vän N: Äh, jag var på Kjell och Company en eftermiddag.

Jag: Och köpte sladd?

Min vän N: Nej. Jag skulle ha en termos. Men det är inte direkt relevant för historian.

Jag: Man kan väl få fråga vad du köpte?

Min vän N: (Min vän N tittar på mig lite som man kanske skulle titta på en schimpans som försöker äta vattenmelon med ätpinnar.) Hur som helst så hittade jag ett hänglås med kombinationsöppning där. Fast med bokstäver istället för siffror.

Jag: Okej.

Min vän N: Så jag gjorde ett korsord. Där alla frågor var på temat brand. Till exempel ”Till dessa rödklädda män ringer du om en barnvagn börjar brinna i ditt trapphus”, och ”Så kallas ceremonin där man lägger döda pensionärer i kistor i marken efter att de blivit innebrända i sina hem”. Och så fanns det en ordfläta med en bokstav från varje svar, och det var kombinationen till låset.

Jag: Fiffigt!

Min vän N: Jag tyckte det. Så jag la korsordet i ett kuvert med tydliga instruktioner och hängde det i ett litet snöre på hennes barnvagn, och sedan låste jag fast barnvagnen i väggen med låset.

Jag: Och det gillade hon inte?

Min vän N: Jag pratade ju aldrig med henne personligen, förstås. Men det kom ett argt brev till alla boende i huset från styrelsen dagen efter, där de i ganska skarpa ordalag uppmanade ”personen som låst fast barnvagnen i trapphuset att GENAST avlägsna låset”. Och så tillade de att ”ärendet är polisanmält”.

Jag: Hon klarade inte korsordet alltså?

Min vän N: Det är möjligt att jag missbedömde svårighetsgraden på det.

Jag: Och låset då?

Min vän N: Min fru tvingade mig att ta bort det. Så jag gick ner och gjorde det.

(Tystnad)

Min vän N: Efter, du vet, en vecka. Eller så.

Jag: En vecka?

Min vän N: (En smula förnärmat) Jag har väl annat för mig också! Jag har kanske inte tid att springa och ta bort hänglås precis när som helst bara på beställning sådär!

(Tystnad)

Min vän N: (Rycker på axlarna) Det är i alla fall därför jag inte får skriva lappar längre. Men om DU vill skriva en så har jag spontant ett par bra idéer.

Denna historia är tagen från: http://fredrik.cafe.se/